Bitter? Sur? Hrm...Vad?
Jag har en del vänner.... Nu menar jag folk man verkligen kan kalla vänner! De finns ju där, även om jag inte alltid tänker på dem!
tex Malin, som jag sällan träffat numer för hon bor i Gävle, likförbannat är hon en verklig VÄN!! Ullis, samma där, bor förvisso inte i Gävle, men ibland kunde det lika gärna vart månen med tanke på hur företagsamma vi e...haha
t o m min bästa väns syster och hennes sambo är några jag faktiskt kan räkna som vänner!
har ett EX som jag oxå räknar som vän faktiskt...
Min poäng? Den är väl helt enkelt att jag KAN inte vara totalt rutten? Jag har mina brister, som alla andra, fan jag kanvara otålig, burdus, jobbig...ja, listan kan säkert göras lång! MEN, nu får ni rätta mig om jag har fel, jag är lojal, ärlig, omtänksam och jag ställer upp med det jag kan!! Man kan ringa mig en kväll och vilja ha hjälp., jag kommer om jag kan! Man kan fråga om skjuts, jag försöker fixa, mman kan be om sällskap...osv! Mina vänner är snälla, de gör
olika saker för mig, vissa finns kanske där en gång/år och umgås och säräller upp, andra mer ofta! Själv har jag ingen som helst tanke på att nån ska gå i graven för min skull!
Jag är en förrespråkare av ärlighet och ber ofta dem runt mig att tala om om jag gör något fel. Jag kan ta om nån kommer och säger att jag är en idiot, om det gör det i syfte att reda ut det hela.
Ibland talar de om , och ibland är det jag som är ärlig....
Vissa säger dock aldrig nåt...hrm, då får man ju utgå från att allt e bra va? Särsklit om nu dessa vissa inte är 15 utan faktiskt vuxna människor? SKA man inte kunna föra en dialog då? Jag inbillar mig det iaf! Fan vad förmätet av mig!!!
Tydligen är det ju så att vissa i vårt vackra land inte klarar av detta!
Fan vad svårt de måste ha det?
När man som vuxen människa aktivt börjar undvika någon, utam rimlig förklaring (eller anledning för den delen) så blir det konstigt! När man sen upptäcker detta, för det gör man ju, och undrar vad som e på gång så får man först inget svar....hrm.... nån mer än jag som inte fattar?
När man efter ett antal dagars tystnad inser att jaha denna männsika kommer inte att svar skickar man ett mail.... Undra snällt vad som är fel och lite vad man själv känner!
Då får man till svar att man är för jobbig och inte kommer få nån bättre förklaring!! Hrm hrm!!
Detta har alltså hänt!
Nu börjar man ju ifrågasätta sitt eget förnuft?
ÄR jag dum i huvudet? nää, tror jag inte!
ÄR jag en manisk människa som plågar alla i min närvaro? Det får ju andra bedömma, men enl de jag försiktigt frågat så nej! (de asgarvade när jag frågade lite sååå....)
Ja, vad kan man göra?
man får välja att skratta åt sitt eget dålig omdöme och gå vidare, för som tur e hade jag ju fler vänner och detta är faktiskt ett undantag! Det som är skönt är att jag upptäckt att det kanske inte var en sån stor förlust, utan det går alldelles utmärkt ändå!
Det som är synd är att nåt jag gillar har blivit svårare att göra, men ok Thats life liksom....
WHATEVER!!!!
Nu har väl förmodligen hälften lyckats lista ut vad det här handlar om! Kan bara säga att JAG har eg inget otalt med någon!! Är besviken på hur jag blivit behandlad, men mer än så är det inte för mig!
Tycker NI oxå att jag är pest så får ni väl säga det når och om vi möts så vet jag!
Ha det bäst!!! /Annika
